Edwin Sahlin

Namn och ålder?
Edwin Sahlin, 24 år.

Var bor du?
Lund (efter sommaren i Stockholm).

Hur kom det sig att du började titta på fåglar?
Det är random egentligen, jag har inte haft någon skådare i släkten eller så, som det brukar kunna vara. Jag tror intresset startade i samband med en fågelmatning vintern 2010, där jag blev nyfiken över arterna som dök upp och tog reda på vilka de var, då använde jag också en kamera, på den vägen är det förmodligen. Jag höll minst lika mycket på med naturfotografering som skådning under de första åren då jag lärde mig om fåglar. Sen träffade jag andra yngre skådare vilket gjorde det ännu roligare. 2014 var jag på Ottenby fågelstation en sommar vilket var riktigt kul och lärorikt.

Var brukar du skåda?
Jag växte upp till stor del i Eskilstuna och bodde nära Ekeby våtmark, som blev lite av en hemmalokal, där har jag hängt mycket men egentligen aldrig hittat något riktigt tungt i förhållande till hur många timmar jag spenderat där, jag skyller på fotograferingen. Senaste åren har jag blivit ett allt större “fan” av sträckskådning. I Lund där jag bor nu är vi ett gäng skådare som hängt en del på Sankt Hans backar, vilket är en gammal soptipp som täckts över med annat – men som nu är ett fint grönområde nära centrala Lund och, inte minst, en hög punkt (!) vilket ger ett bra span. Framför allt under hösten har lokalen levererat fantastiska dagar särskilt när det kommer till kvantitet vilket är en av tjusningarna med Skåne. Dagar med över 2000 bläsgäss, nästan 1000 prutgäss, 50 000 ringduvor, 170 rödvingetrastar, 400 trädpiplärkor mm. Sträckskådningen är ju lite trevlig på sättet man kan följa årstiderna och nya arter, lite som att man kan ta pulsen på fågelläget genom att sträckskåda en timma innan plugget. I topp har jag haft rödhalsad gås på lokalen men missade tyvärr en insträckande sommargylling en (sov)morgon. Annars skådar jag mycket efter säsong och väderläge. På somrarna blir det mycket skådning på Kosteröarna där det alltid brukar bli blåsdagar med chans på ett och annat, roligaste fynden där sommartid har varit mindre lira, bändelkorsnäbb, smalnäbbad simsnäppa och rödspov.

Har du något extra speciellt fågelminne?
Det första jag tänker på är när jag 2019 var förbi Vadehavet med min vän Johannes Rydström under en fotoresa till Helgoland. Något vi först trodde var ett moln långt bort visar sig vara en enorm flock med framför allt kustsnäppor. Det var lite som en svärm med starar men den var större, över horisonten vid havet och inte minst var det arktiska vadare. Flocken rörde sig närmare oss och efter bildgranskning uppskattade vi att det var runt 50 000 kustsnäppor (!) Den europeiska populationen av kustsnäppa motsvarar runt 40-60 000 individer. Av fåglarna som vi såg skulle flera också kunnat vara på väg till Grönland eller högtundran i Kanada, tydligen övervintrar denna underart framför allt i Vadehavet. Annars var hela “rarrishösten” 2016 som jag så väl lyckades tajma med en höst på Ottenby fågelstation ett fint fågelminne i sin helhet, mycket rariteter och trevligt häng på stationen. Som exempel fångade vi inte en utan två sibiriska järnsparvar…

Har du några skådarplaner för 2021?
Det har jag faktiskt, i slutet av maj ska jag och min vän Johannes Rydström köra en 10-dagars fotoresa till Norrland vilket även kommer innehålla mycket skådning. Jag hoppas bl.a. täcka in min lucka på järpe! Jag är väldigt taggad på den här resan men som förmodligen kommer rasera min sömn och dygnsrytm. Det bästa fotoljuset är ju i princip på natten såhär års.

Hur har fågelskådningen påverkat dit liv i helhet?
Väldigt mycket skulle jag säga, hela min identitet, nej men nästan. Jag har lagt oräkneliga timmar på fågelskådning och fågelfoto och jag tror att alla jag känner också relaterar mig med fåglar mer eller mindre. Det har format en stor del av min vänskapskrets och många vägval i livet har också påverkats av skådningen, inte så konstigt när det tar upp en så stor del av ens liv. Nu senaste året har jag skådat betydligt mindre när jag träffat min flickvän men fortfarande är det lika viktigt för mig att komma ut och fågelskåda, det är som ett hälsosamt beroende?

Kommer du försöka jobba med fåglar på något sätt i framtiden?
Absolut det tror jag, på ett sätt gör jag det redan nu. Jag tog kandidatexamen i miljövetenskap nu i vintras och parallellt med att jag i vår är rapportförfattare vid CEC, Centrum för klimat- och miljövetenskap, så är jag iväg på olika fågeluppdrag. Det gäller framför allt inventeringar i samband med vindkraftsprojekt. Nu nästa vecka ska jag också jobba som handledare i en kurs där man ska revirkartera fåglar. Så ja, visst är och blir det nog så även om jag är säker på att det kommer bli andra jobb framöver som inte har med fåglar att göra.

Har du någon blogg eller hemsida?
Jajamän, sen maj 2011 har jag haft en blogg (på min hemsida) som jag uppdaterat ganska flitigt under åren, den finns kvar. Sen några månader tillbaka startade jag också ett instagramkonto för min fotografering.
Hemsida: www.edwinphoto.se
Insta: @edwinsahlinphotography

Favoritfågel?
Alltid tyckt denna fråga är svår, har egentligen ingen särskild (kul svar), men har länge drömt om att få se fjällugglan, som jag också har en målning av hängande på väggen hemma. Så om någon fågel måste det väl bli fjälluggla.

Favoritlokal?
Nordkoster i norra Bohuslän, en lokal jag besökt väldigt mycket och med en fantastiskt varierande natur. Det känns nästan alltid lika inspirerande att fågelskåda där och oavsett årstid, såklart blir det inte mängden fågel som på andra ställen men chansen att det ska kunna dyka upp roliga arter på ön känns ofta stor. Man skådar långt på hoppet, inte sant?

Skådar du mycket med andra?
Det är 50/50 skulle jag säga, tycker det är väldigt roligt att skåda med andra och såklart roligt att kunna dela upplevelser. Samtidigt kan det vara skön avkoppling från annat i livet att bara stänga av allt förutom sinnena som behövs för att skåda, det är ibland en bra metod för mig för att koppla av och få energi till annat.