Utlängan 2017

28 april – 2 maj

Ledare: Emil Lundahl, Max Olsson

Deltagare: Johan Bergquist, Anton Blanch, Simon Carrington, Eskil Friberg, Elias Melchert Thelaus, Emil Norström, Oliver Olsson, Edwin Sahlin, Sara Skidell, Erik Sjögren, Kasper Wieck

Antal lägerarter: 138

Den 28 april 2017

Detta var startdatumet för BirdLife Sveriges ungdomsläger på Utlängan, beläget i Blekinges sydöstra övärld. En gemensam uppsamling skedde på Karlskronas tågstation där deltagare från hela Sverige möttes upp för att gemensamt ta oss till Yttre Park därifrån båten avgick. Blekinges Ornitologiska Förening bistod med skjuts från tågstationen till båten, något vi tackar för!

Redan i hamnen såg förutsättningarna ljuva ut: solen sken, fullt av fink hördes sjunga i de närliggande ekdungarna och diskussioner kring vad den första rariteten skulle bli hade redan startat. Med andra ord så var stämningen på topp! Vi färdades med båten Vittus som fördelaktigt nog hade öppna sittplatser, perfekt för skådning och fantastisk utsikt. De vanligaste skärgårdsfåglarna sågs från båten så som fisktärna, ejder, strandskata och massor av vitfågel. Härmed var artlistan för lägret igång.

Så fort vi klivit iland mötte vi upp Roland som snällt nog hämtade oss med vagn för att ta oss till loftet där vår övernattning skulle ske. Vi fick ett varmt mottagande och bara traktorfärden som tog oss längs öns slingriga väg blev en upplevelse i sig. Den första målarten för resan, halsbandsflugsnappare, hängdes in från vagnen redan innan vi var framme!

Stämningen ökade då den välkända skådaren L-G hade larmat ut dammsnäppa från öns nordöstra sida! Kryssarfrossan ökade då flera saknade arten. Det blev snabba ryck på loftet där vi lämnade av väskor för att sedan gemensamt promenera mot stranden. Vi stötte på en blöt terräng men kämpade oss igenom strandskogen med all förmåga. När vi närmade oss stranden såg vi att L-G stod riktad mot oss ett par hundra meter ner och förstod att fågeln befann sig emellan oss. Vi svepte av stranden med tuben och hittade dammsnäppan längs stranden. Ivrigt fick alla upp sina kikare och en för en kunde vi alla beskåda denna vadares ivriga födosök. Vilken grym start! Vi rundade skogen och gick upp till L-G där vi tillsammans kunde beskåda vadaren i fint medljus, en riktig njutobs, och dessutom bestämde den sig för att stanna på ön under hela vår vistelse.

Vi tog oss tillbaka till loftet för att packa upp, fördela ut sovplatser och laga mat.
Efter vår första måltid bestämde vi oss för att försöka spana sträck på Sydudden i det sista kvällsljuset. Även här träffar vi bekanta skådare som vi tillsammans sedan avnjuter ett bra tärnsträck med. Sedan hem för vila för att kommande morgon komma upp innan solen och ställa oss nere på Sydudden där de absolut bästa chanserna finns för sträckande fågel.

Den 29 april 2017

Denna morgon kom att bli en grym sådan. Alarmen ringde innan soluppgång och efter en halvtaskig sömn var batterierna nyladdade! Vi traskade i rask takt mot Sydudden och successivt längs med vägen vaknade naturen till liv: smackande ärtsångare, finkar och starar blev mer och mer högröstade. Vi rörde oss taktiskt, så en grupp kunde täcka av de öppna åkrarna vid Arnolds fiskebodar, en grupp genom buskmarkerna och en på vägen. Det gäller att tänka strategiskt!

Väl nere vid Sydudden ställs kikarna upp och spanet börjar. En kylig morgon och sträcket var inte så intensivt. Några i gruppen bestämde sig för att röra sig mot öns centrala buskmarker i jakt på rariteter, resten spanade vidare. Helt plötsligt får L-G in en kraftig lom rakt i syd. Direkt förstår alla vad det rör sig om: en vitnäbbad islom! Lommen kommer närmare och arttillhörigheten står det inga tvivel om! Emil rapporterar i våra medhavda walkie talkies för att informera de som inte är på plats. Lommen sträcker stadigt mot oss för att sedan passera perfekt på nära håll – vilken obs! Nästan alla fick se denna juvel och stämningen fick sig ett lyft i takt med att värmen ökade.

Gruppen spred ut sig mer under förmiddagen och skådningen blev mer fri. Mitt på dagen reagerar undertecknad på en tätting som lyfter från hagmarkerna intill loftet. Svårt att ta miste på: en ortolansparv! Nästa målart avklarad men trots eftersök gick inte fågeln att återfinna. Framåt kvällen blir det gött häng i trädgården med fotboll och frisbee följt av härlig mat som intogs på medhavda papptallrikar, ihop med ett par glas saft.

Den 30 april 2017

Samma rutin följde även denna morgon: upp lika tidigt för att hinna ner till Sydudden och möta soluppgången. För det mesta var väderförhållandena bra med klart och fint väder men i ett blåsigt kustklimat blir morgnarna kalla för att sedan värmas upp framemot lunchtid.

Denna morgon var sträcket relativt bra men naturligtvis svårt att slå gårdagens toppar men höjdpunkten blev nog den sträckande kustlabb som kom fint på östra sidan i kraftig vind. Andra höjdpunkter var svartkråka men även blå kärrhök, storspov och stjärtänder utmanade vindarna.

En satsning på öns centrala dungar gjordes även denna dag vid lunchtid för att försöka hitta någon rolig tätting. Mycket fågel rastade och helt plötsligt sveper en lärkfalk längs med trädtopparna och ses kort igen för att spårlöst försvinna, en sann tropikflyttare till återvändo.

Utlängan med sin geografisk avlägsna position i kombination med varierande miljöer bjuder oss på en väldigt varierande skådning som alla tycks uppskatta. Klockan börjar nu närmar sig fyra och det betyder matdags. Undertecknad och Oliver Olsson intog köket och denna kväll bjöds det på currygryta med ris. Några i gruppen tog hand om uppdukning av stolar och bord, några fyllde på vattenreserverna och några i gruppen passade på att läsa in sig på komplexa trutarter. Alla fyller en lika viktig funktion i det gemensamma! 😉

Javisst blev det en trevlig stund. Det är något visst med att sitta runt ett bord med likasinnade och bara äta god mat och snacka efter en tuff dag i fält – alla har en egen upplevelse att dela eller något att identifiera sig i. Efter maten fick var och en plocka undan för att sedan avnjuta kvällssolen tillsammans framför loftet. Några tog upp fotbollen igen och några tog en promenad norrut. Inte blir det bara fågelskådning på ungdomsläger 🙂

Den 1 maj 2017

Det kändes att det var sista dagen på ön redan när klockorna ringde, folk hoppade nästan upp ur sängarna och var ute ur dörren på nolltid. Någon i gruppen hann till och med spana av närområdet innan sista personen lämnat loftet. Första maj var här och kanske kunde månadsskiftet bjuda på någon rolig raritet? Det återstår att se med start på Sydudden i vanlig ordning.

Dagens första pulshöjare blev när Emil vasst ställer in sig på en ejderhona i en sträckande flock. Den upplevdes kompaktare, ljusare och med mindre näbb. När den kommer nära står det säkert: en hona praktejder. Emil fick en snabb serie bilder där nyckelkaraktärer kunde säkras i efterhand.

Efter Sydudden promenerar vi upp längs fyrvägen när Emil och Erik reagerar skarpt på ett vasst läte. Det upprepas två gånger och instinktivt säger Emil ”jovisst är det en tajga” och där i början av maj sitter en tajgasångare. Fågeln är mycket rörlig och ett par dokumentationsbilder lyckas vi med på detta ovanliga vårfynd!

Med tunga steg går vi sedan tillbaka mot loftet där vi alla möts upp för att summera och samla ihop oss. Hela 138 arter kunde vi tillsammans kryssa under detta läger på Utlängan – en imponerande siffra! En gruppbild knäpps av loftets ägare och lokala eldsjäl Roland som sedan skjutsar oss till kajen på samma traktorvis som när vi anlände till ön. Stämningen är hög men samtidigt uppgiven då alla vet att lägret är över för den här gången. Båtturen tillbaka bjuder på härlig kustmiljö med underbart väder. Väl tillbaka på kajen i Yttre Park har det blivit dags att ta farväl av varandra. Nya kontakter och vänskaper har bildats och känslan lever kvar länge i kroppen. Undertecknad och Emil Lundahl får tacka för ett mycket trevligt läger!

På återseende!

Max Olsson