Fjällen 2022

2022-06-11

Klockan visar 18 när minibussarna tillslut når Mora. Vi hinner inte mer än snabbt hälsa på varandra förens det blivit dags att hämta middagspizzan. Denna förtärs vid en sjö med hundägare som åskådare. Efter stoppet kör vi mot nattens boende och längs med vägen får vi in några kryss på lägerlistan. Det mest udda av dem var att det i en liten skogsby plötsligt stod en rapphöna. Väl framme kommer vi efter lite väntan på stugvärden tillslut in i huset som saknar både el och vatten, men vi har snart fixat en brasa och gör oss iordning för att sova, en del i madrasslösa sängar. Efter att mackor inför morgondagens utflykt bretts släcker vi stearinljusen för att få våra 3 timmars skönhetssömn. 

2022-06-12

När klockan slagit 03:00 ringer mobilalarmen i kör och vi packar sömndruckna in våra saker i minibussarna. Efter en timmes bilfärd når vi Fulufjällets nationalpark och ger oss ut. Första stoppet blir utmed Lavskrikaleden där vi efter en stunds letande hittar jaktfalksboet med två ungar. Vandringen fortsätter till det mäktiga Njupeskär vattenfall, där vi lyssnar på bergfink, tittar på forsärla och fyller våra vattenflaskor. Därefter påbörjas exkursionens mest utmanande del; fjällbestigningen. Det krävs stora steg och god vilja, men tillslut är vi alla uppe. 

Efter en stunds vila inser vi att vi har olika intressen på fjället. Vissa vill ta sig till världens äldsta träd, Old Tjikko, medan andra hellre utforskar fjället. Beslutet fattas att gruppen ska dela sig, och jag går med den del som ska utforska fjället. Vår undersökning blir dock kort, eftersom vi fastnar vid fjällkanten då vi får syn på flygande gammal jaktfalk, och vi bestämmer oss för att stanna här. Samtidigt har den andra gruppen efter ett misslyckat försök att se Old Tjikko bestämt sig för att hitta oss. På något sätt tappar de bort sig på fjället, men till slut och hungriga möts vi och tar oss nedför fjället till Naturum. Det är här vi hittar och matar lavskrika, en upplevelse vi sent kommer att glömma. Efter paren lång dag vid Fulufjället rullar bussarna mot Tänndalen där vi checkar in i två stugor och två tält. En enkel kvällsmat inmundigas innan det är sovdags.

2022-06-13

Upp i ottan. För att tillfredsställa oss som vill ha en lugn frukost går bussarna vid v tidpunkter, den första 02:30 och den andra 03:10. Vi är på väg till Flatruet, och här får vi njuta av spelande dalripa och myrsnäppa samt se smalnäbbad simsnäppa och fjällabb. Undertecknad passar även på att fylla kängorna med vatten när det letas efter fjällpipare. Vi drar oss vidare till Ljungdalen för att uppleva mandarinand i eklipsdräkt, något många i efterhand omnämner som lägrets höjdpunkt (eller inte). Vid Storsjö som är nästa stopp kryssas dvärgmås och svarthakedopping, och sedan besöker vi återigen Flatruet där vi äntligt och väl får in fjällpipare. 

Vi bestämmer oss för att återigen dela upp oss; en grupp ska åka framåt kvällen för att spendera natten på Flatruet, medan den andra istället satsar på Mittåkläppen under morgondagen. För mig blir det nattskådning, och resten av eftermiddagen spenderas därmed i sovsäcken. Efter kvällsmat kör ena minibussen mot Flatruet med ett kort stopp för hökuggla. På fjället avnjuter vi såväl dalrip- som dubbelbeckasinspel, och därefter är det en kort sovstund i bilen som gäller.

2022-06-14

Den sista dagen på lägret påbörjas mitt i natten. Vi upplever än en gång dubbelbeckasinspelet och drar oss sedan mot Torkilstöten. Efter en kort men intensiv vandring uppför en skidbacke belönas vi med obs på fjällripa, och den hårda vinden överröstas av kamerasmatter. Uppe på berget får vi även in såväl blåhake som ringtrast. Efter störtlopp nedför backen kör vi hemåt. 

För de av oss som i stället valde att besöka Mittåkläppen under denna dag påbörjade färden dit efter 5 timmars sömn. De parkerade minibussen och påbörjade vandringen uppför. Den bjöd bland annat på blåhake och fjällripa. Väl uppe på toppen spred sig lyckan i gruppen. Glädjen när man väl har besegrat en fjälltopp är nästintill oslagbar. Dock fanns det ingen utsikt att njuta av, eftersom de var omslutna av ett moln. Därav bestämde de sig för att gå runt en stund på kammen. De avnjöt den medhavda matsäcken vid en fjällsjö med bland annat alfågel och svärta som sällskap. Under tiden hade molnet lättat och de gick återigen upp på toppen. Denna gång möttes de av en magisk utsikt och var om möjligt ännu lyckligare än första gången de besteg toppen. Därefter blev det en kort paus innan nästa äventyr som innebar dubbelbeckasiner även för Mittåkläppsgänget. Vi som redan sett dubbelbeckasinerna kunde nu ta igen lite sömn. Imorgon börjar den långa resan hemåt.

Tack alla deltagare för att ni gjort detta läger till något alldeles extra! Tack för att ni stod ut med madrasslösa sängar och dåligt kryddad mat. Ett extra stort tack till Emil Lundahl för detta sista läger med dig, du kommer vara saknad. Jag hoppas vi alla ses snart igen.