En hälsning från Thailand!
Hallå där, alla i februarirusket! Nu gör jag ett kort inhopp med en kort reseberättelse för att värma upp (eller överhetta) dagen med ett litet inlägg för den som är intresserad. Det var nämligen så att en här i Ungdomsskådarna man inte allt för ofta hör så mycket från (passande nog jag själv) ”reppade” föreningen på en volontärresa nere i Thailand och det är alltså den som det skall berättas om.
Att resa under pandemin är som vi alla vet lite klurigt och svårt men det gick ändå att ta sig till Thailand för en månads vistelse under nästan hela december förra året. Med ett extralager av handsprit och munskydd och en fet hög med papper som sa att jag inte har corona (jag lovar) tog jag mig ner till ett svettigt Bangkok. I två och en halv dag fågelskådade jag intensivt i storstadsområdet, både med och utan guide, och fick helt ofattbara arter som skedsnäppa (!!) och fläckgluttsnäppa bland många andra.
Gustav hänger in den mytomspunna skedsnäppan!! (Den högervända fågeln överst i flocken)
Sedan var det dags att ta sig till lodgejobbet jag hade lyckats landa. Baan Maka Nature Lodge, ett litet naturhotell precis vid Kaeng Krachan National Park, den största och artrikaste nationalparken i Thailand och det största området med obruten regnskog i hela landet. En plats med tigrar, björnar, leoparder, elefanter, och viktigast av allt, över 450 fågelarter. Lodgen i sig självt var inte dålig den heller, med 299 arter sedda under årens gång. Här spenderade jag dagarna med fågelskådning, sitta vid gömslen och mata fåglarna med mjölmask, följa med ut på guidade turer som guideassistent och gå på nattvandringar runt lodgen. Arter som Collared Scops-Owl (kinesisk dvärguv) och trögloris, vilka jag båda såg flera gånger.
Tänk er! Det var till och med så bra så att fågelskådningen var huvuddelen av mina arbetsuppgifter. Att få bo gratis och få otroligt god mat (om ändå kanske i snäppet för stark jämfört med vad jag är van vid i Sverige) för att fågelskåda kan jag ändå hålla med om var en riktig lyx. När resan sedan var slut på julafton hade jag skrapat ihop 273 arter i landet varav 225 var livskryss. Det hade absolut kunnat vara mer men jag spenderade min resa i ett relativt litet område.
Att inte åka så mycket inom landet man reser till skulle jag säga är det enda riktigt negativa med den sortens volontärjobbande och resande jag har gjort några gånger nu. Man ser mycket av vad en plats har att erbjuda men inte så mycket utanför det. Istället sparar man otroligt mycket pengar, skapar en erfarenhet med en plats och starka vänskapsband med de som jobbar där. Man får se ett land och en ny kultur inifrån så att säga, på djupet, vilket alltid kommer vara det bästa sättet i mina ögon att uppleva det.
Detta inlägg ville jag skriva för att visa att världen inte är så långt bort som den kanske känns för en ung fågelskådare. Jag var 19 när jag satte mig på planet för en månads volontärande på en lodge i Ecuador, och 22 i Thailand. Att hitta ett volontärjobb utomlands på lodge eller guidefirma är inte svårt, jag har fått många fler ja än nej när jag skrivit och har fått välja bort flera alternativ. Så länge man har viljan och drivkraften så är det pappersarbetet, fågelpluggandet och tiden som står emellan.
Starkt jobbat till de som läst igenom hela inlägget. Bonuspoäng till de som vill testa sig på vilka arter det är på bilderna!
Tack för mig!
Swedish 
