Tåkern 2023 (tjejläger)
Kvinnor är något av en raritet i skådarvärlden. Likväl ser man inte många ungdomar när man är ute i fält. Det här är något som både vi i Ungdomsskådarna, samt de som jobbar vid naturum Tåkern, har noterat och vill göra ändring på. Vi bestämde oss för att gå ihop och göra en gemensam satsning, tillsammans med Tåkerns fältstation, och arrangerade ett läger för tjejer under 26. När vi gick ut med lägret var förväntningarna inte höga. Vi var väl medvetna om att det var en svår målgrupp vi riktade oss till. Plötsligt trillade det in en anmälning och hoppet tändes. Lägret skulle bli av! Det slutade med att jag och Hanna Hederberg, från naturum Tåkern, mötte upp inte mindre än 12 tjejer i Mjölby den 18:e maj. Vi hoppade in i minibussarna och drog raka vägen till Willys, där mat inhandlades för lägret. Vilket är något som inte nödvändigtvis underlättas av att vara 14 istället för två. Men allt kom med och vi fortsatte till stugan där vi skulle bo.
Vi inackorderade oss på rummen, åt middag och började lära känna varandra. Vi gick och lade oss tidigt, men nog somnade vissa bra mycket senare än andra. Det här med läger var ju lite för kul. Likväl blev det att gå upp med solen på fredagsmorgonen. Det vankades ringmärkning i vassen. Men först passade vi på att njuta lite av soluppgången som förgyllde den redan magiska utsikten över Tåkern. Nästan hela sjön gick att beskåda från stugan uppe på Omberg. Ringmärkningen blev artrik. Skäggmes, ärtsångare och ladusvala var några av arterna vi fick observera på nära håll när de fick en ring. Sedan guidade Hanna oss genom vassen och dess sångare. Vi jämförde rör- och sävsångare och kunde både se och höra trastsångaren. Knölsvanen i vassen blev mindre verklig när man kom nära. Men kanske var det bara jag som på långt håll utgick från att det måste ha varit en levande fågel. Vi gjorde ett besök inuti det fina naturumet innan det var dags att besöka ett par till av fågeltornen runt sjön.
Vi började vid Hovtornet, där vi hoppades se trädkrypare, eftersom vi hade tjejer som aldrig sett någon tidigare. Och visst är det en snygg och häftig liten fågel. Tyvärr såg vi ingen. Men storskarv kom åtminstone med på lägerlistan. Här mötte vi dessutom upp en representant från Rapphönan Östergötland, som berättade om deras nätverk. Sedan bar vi iväg till nästa torn, som innebar en lite längre promenad från parkeringen. Det var svettigt, men absolut värt det. På vägen ut till tornet fick vi se både lärkfalk, skäggmesar och en simmande snok. Väl uppe i Svälinge fågeltorn såg vi en rördrom som flög över vassen. En dröm som gick i uppfyllelse för flera av deltagarna. Under den 20 minuter långa bilfärden hem tog bristen på sömn ut sin rätt och somliga fick sig lite sömn.
Tillbaka i stugan blev det en mindre siesta innan vi åt middag och avslutade dagen med att ta ett varv och besöka några platser runt berget vi bodde på. Sen blev det lite sällskapsspel innan vi lade oss för att sova. På lördagen lyxade vi till det med sovmorgon. Sedan letade vi efter brandkronad kungsfågel i ett naturreservat alldeles intill stugan. På eftermiddagen mötte vi upp Hanna igen, vid Glänås. Vi började med att dela in oss i små lag och hade ett miniartrally. Vi fick samarbeta, dela våra kunskaper, ha kul och hjälpas åt för att få in så många arter som möjligt på den korta stunden. Vi lärde känna varandra bättre och det delades många skratt. Efteråt var alla nöjda, eftersom de tre lagen fick exakt samma resultat! Då kunde vi fira med att grilla korv, banan med choklad och s’mores. Sedan var det dags för det som var anledningen till vår sovmorgon. Vi gav oss ut för att lyssna efter nattsångare. Där blev höjdpunkten en småfläckig sumphöna. Ytterligare en ny upplevelse för flera av tjejerna. På söndagen packade vi ihop våra grejer, städade stugan och sedan var det dags att ta farväl av varandra och gå skilda vägar, trötta, men nöjda och med några erfarenheter extra i bagaget. Och så klart nya vänner som också är intresserade av fåglar!
//Tyra Jakobsson
Swedish 