Gustav Pettersson
Den här telefonintervjun är gjord under hösten 2021 (av Max Olsson i vanlig ordning)
Namn och ålder?
Gustav Pettersson, född 1999 i Tibro.
Var bor du?
Är skriven hos pappa i Tibro men just nu bofast i Falsterbo, vill inte ha en fast punkt då jag blir fri i mitt resande. Känslan av inte veta var jag tar vägen här näst är en tillfredsställande känsla.
Vad jobbar du med och vad har du för drömjobb?
Falsterbo fågelstation jobbar jag på just nu, som ringmärkare. Powdermill Nature Reserve är mitt stora mål just nu på jobbfronten. Ett naturreservat beläget utanför Pittsburgh, USA, där jag planerar att jobba med ringmärkning. Jag fick kontakt dit i Falsterbo och skickade in en megastor ansökan, återstår och se ifall dem svarar.
Målet just nu är att stanna tre månader i Falsterbo för att sedan ta mig uppåt fjället och uppleva den miljön vad det innebär med fåglar och natur. I november bär det förhoppningsvis av mot Thailand, till Baan Maka Nature Lodge som fågelguide. Just nu är det reseförbud i landet men jag håller hoppet uppe att jag kan få åka dit innan vintern är slut.
Oj! Hur hittade du detta jobb?
Jag reste till Ecuador november 2018, besökte då en ringmärkarstation där märkpersonalen i sin tur tipsade om detta ställe. Mejlade även då Baan en första gång, men på grund av min dåvarande ekonomi fick jag tyvärr skippa erbjudandet. Senaste gången kändes det ännu mer rätt och ekonomin var mer stabil.
Visste du att märkningen var rätt väg hela tiden?
Jag studerade mycket fåglar redan på gymnasiet och tänkte då att jag skulle läsa någon universitetsutbildning. Inriktning mot fältarbete, systematik och biologi lockade mig framförallt. Bestämde mig och kom in på en kandidatutbildning inom biologi. Gick inte allt för lång tid innan jag ganska snabbt insåg att det inte var helt rätt.
Vilka mekanismer ledde dig till beslut om paus?
Universitetslivet innebar ett cirkulärt liv, ”fyrkantigt och grått”. Återigen gick jag i cirklar och var bunden till en struktur jag själv inte gillade. Som person behöver jag en tydlig ram och struktur. Det var inte värt att bygga upp den, då jag hoppades kunna resa i arbetet. För att nå detta genom den här utbildningen krävdes en specialisering och det kändes lite för långt borta.
Vad har Falsterbo gett dig?
Ser rödhaken på ett helt annat sätt! Anatomin och hur de är uppbyggda, när man hör deras hjärtfrekvens mot örat, men även på en individnivå kan jag särskilja artfränder trots att de kan verka helt identiska i sitt beteende. Ringmärkningen är helt rätt i sig. Jag funderade länge över hela bilden med insekter, fauna och flora vilket ledde till stress. Nu är jag mer inriktad mot märkning och efter en månad känns det som ett jobb för resten av livet.
Hur är fågelstationslivet? Blir kanske mer en livsstil?
Fågeljobb är nischade i allmänhet, behovet av arbetskraft skapar en naturlig öppenhet, allmänt ett välkomnade klientel, mina kollegor vill alltid se mig lyckas, dynamiken fungerar grymt trots allt. Under sommaren har det varit jag, Fernanda från Brasilien och Stephen (stationschef) från Storbritannien här. Finns inga barriärer socialt eller fysiskt, det hade inte funkat. Nu under hösten har ännu fler personer från olika delar av världen med olika erfarenheter anslutit. En ständig mångfald. Kollegor förblir inte bara kollegor utan också goda vänner, eftersom vi bor ihop och jobbar ihop.
Hur kom det sig att du började titta på fåglar?
Har aldrig gjort något annat. En fågelbok blev första presenten. Långt innan jag kunde prata läste min gudmor denna bok för mig. Ungefär ett halvt år gammal, när jag kunde förstå vad jag sa, gick jag runt i parken och nämnde namnen på änderna. En positiv indoktrinering kan man ju kalla det haha. Allmänt som person är jag mycket vetgirig på alla sätt, fördjupningen kommer naturligt för mig. Exempelvis pluggar jag just nu USA:s och Thailands fåglar. Min barnsliga dröm att se världens alla fåglar, skapade ett naturligt intresse för endemer. Scratch-mappen kommer alltid vara med överallt i världen. En av tre av alla fågelarter är endemer, till exempel 515 endemiska arter bara i Indonesien.
Drömart!?
Inaccessible Island Rail. Behövs godkännande av regeringskansliet för att gå iland. Finns två endemer på ön: den ena en fink och den andra är rallen. Rallens levnadssätt är som en mus. Största hoppet är att fågeln visar sig på stranden då landstigning i princip är omöjligt. Det blir en lika stor utmaning i att hitta fågeln som att ta sig dit, om inte värre med det sistnämnda. Planen ser ut såhär: först ta sig till Tristan da Cunha, vilket ligger ca 270 mil rakt ut i Atlanten från Sydafrikas spets, sedan med båt till Inaccessible Island. Svårt att hitta fakta om när hamnen är öppen för allmänheten, men man ska nog utgå ifrån att den i princip är stängd året runt.
Varför fåglar?
Man ser dem överallt, hör dem, det blev naturligt. Patrik Åberg, den stora mentorn, var mycket viktig. Likaså Torbjörn Johansson, Anders och Carina Skoglöf. De var väldigt viktiga då de alltid ringde när det var kryssardrag, annars blev det bara årlig utflykt till Hornborgasjön med gudföräldrarna som jag kunde räkna med.
Under hösten såg Gustav många häftiga fåglar, bland annat en videsparv i Malmö.
Var brukar du skåda?
Beroende på vart jag bor. I Göteborg så blev det Torslandaviken, Nabben när jag är i Falsterbo.
Har du något extra speciellt fågelminne?
Bird Camp Libanon, palestinasolfågel! Vi lämnade våra pass i bilen, sedan vid grinden in till universitetet där fågeln skulle hålla till behövdes ju såklart pass. Hängande läpp på samtliga på vägen tillbaka när jag plötsligt hajade till, där satt den! Bergochdalbanan av stress för att komma med bilen till flygplatsen, allt på samma gång: känslor, fåglar, nytt land. Området hade typ 71 ingångar för att komma in, beväpnade vakter vid varje ingång. ”No! Maintenance – you can not come in!” Adrenalinkicken springandes på vägen tillbaka var galet hög!
Har du några skådarplaner för 2021?
Slå nytt årslista-rekord, försöker varva skådningen med jobbet så gott det går.
Hur har fågelskådningen påverkat ditt liv i helhet? Kommer du försöka jobba med fåglar på något sätt i framtiden?
Hade det väldigt tufft i skolan, blev ganska mobbad genom åren och då funkade fåglarna som en tillflykt i tuffa perioder.
Hur hade livet sett ut annars tror du?
Jag hade hamnat i obalans tror jag, hade inte haft något positivt att väga upp livet med. Likställt med ryggrad, kan inte ens tänka mig ett liv utan skådningen nu.
Har du upplevt hinder för att du utövar detta intresse? Socialt accepterat av din omgivning?
Mobbarna attackerade allt dem kunde hitta, mitt uttryck, personlighet och då även såklart fåglarna. Annars bland äldre var intresset inte lika okänt, de visste vad hobbyn innebar men var inte så vana vid unga skådare direkt. Det yngre umgänget förstod inte alls knappt – fåglar, vadå? Blir mer frågvist haha.
Som person har jag en mycket bred vänskapskrets, men alla accepterar fåglarna (även om de tycker det är lite nördigt ibland). Idag delar jag gärna med mig, men naturligtvis fanns det en period där man helt maskerade det för sin omgivning. Eftersom jag blivit mobbad för fågelskådningen, var det inte alltid lätt att vara stolt över intresset. Men livet har sin gång och utveckling, självidentiteten byggs upp successivt och man hittar till slut trygghet. Kändes lite avlägset när man var liten men nu sitter man där och diskuterar tertiallängd på en östlig underart av någon fågel och det tillåts i detta umgänge, alla uppskattar det.
Har du någon blogg eller hemsida?
Har funderar på blogg men Instagram finns, förhoppningsvis massa resebilder och fåglar i framtiden. Min Instagram: Gustav._.Pettersson
Favoritfågel?
Wire-crested Thorntail – mycket persona, angenäm och polite; ”ursäktande” mot sina meddjur (tofsnålstjärt på svenska).
Favoritlokal?
Sentimentalt värde och fågelvärde gör det svårt att välja. Torslandaviken blir en eftersom jag brukade möta upp min bästa vän som jag fick att börja fågelskåda där. Hon bodde nära Göteborg, blev därför Torslanda, och nästan som en tradition därför numera. Vi träffades på gymnasiet, pratade om fåglar, gjorde lista, kryssade av runt 20 fåglar och hon blev förvånad över hur många arter det finns. Har man inga fågelskådarvänner får man skapa skådarvänner hehe.
En annan lokal blir Hornborgasjön då jag besökte den i början av ”karriären” med mina gudföräldrar, blir ju speciellt!
Skådar du mycket tillsammans med andra?
Skådar både med andra och själv. Jag är en utåtgående och social person som uppskattar att skåda i grupp. Vid återhämtning och tankeprocess är det dock ensam fågelskådning som gäller.
Swedish 